Den senaste månaden har jag skaffat mig ett beroende. Jag hänger mig passionerat åt det här flera gånger om dagen, så ofta jag kommer år och har tillfälle. Nej, jag har inte börjat med heroin, jag röker inte crack, inte heller hoppar jag fallskärm eller bungyjump det är inte ens fråga stenhårt sadomasochistiskt förnedringssex där jag är fastspänd på en stålbrits och en person i lädermask med dragkedja för munnen skriker uppmaningar och skällsord till mig samtidigt som jag blir piskad blodig och får varmt stearin droppat på mina bröstvårtor och privata delar. Nej, inte alls faktiskt. Jag har nämligen börjat spela internetbingo. Bingo kanske låter lite segt och pensionärsaktigt, det tyckte jag förr i alla fall. Innan jag upptäckte modern bingo på nätet där allt går snabbt och det är vanligt med bingo bonus var min föreställning av bingo och bingospelare en helt annan och bestämt mer fördomsfull. Jag såg istället för det rappa och stimulerande spel som bingo på nätet faktiskt är svettluktande gymnastiksalar framför mig där frånvarande pensionärer satt på obekväma fällstolar och sörplade gammalt kaffe ur bruna plastmuggar samtidigt som någon gammal relik från frälsningsarmén som på fullaste allvar ser ut att vara gammal nog att ha deltagit i slaget vid Poltava läser upp siffrorna med monoton röst. Men så är det inte, bingo är kul nuförtiden.